Dagskräck

Almaunder är sjuk. Magsjuka och förkylning har drabbat henne och efter att ha fullkomligt kräkt ner bilen på väg hem från farmor o farfar i söndags är hon fortfarande hemma. Hon börjar bli bättre men febern är alltjämt där och imorse kl 05 kräktes hon igen.

Och just nu har hon nattskräck mitt på ljusan dag. Hon sov gott i soffan, ”vaknade” skrikande och vill inte ha någon som helst fysisk kontakt. Hon skriker nej! neej! neeeej! nej! neeej! oavbrutet som om någon gjorde henne väldigt illa och om jag kommer nära vrålar hon som om jag vore ett monster.

Tur att jag varit med tidigare för nu var det länge sedan och desperationen över att inte kunna hjälpa ligger nära till hands. Men det finns ingenting jag kan göra. Hon sover egentligen. Även om det är fullkomligt ofattbart för någon som ser och hör henne. Första gången det var riktigt allvarligt kröp hon in i ett hörn och dunkade huvudet i parketten. Jag trodde på allvar att hon fått en psykos. Men så läste jag det här och eftersom alltallt stämmer så vet jag att jag skall hålla mig lugn. Och undan.

Det är bara att härda ut och visa att jag finns här om hon nu mot förmodan skulle bli kontaktbar och vakna på riktigt. Hon borde gå in i vanlig sömn inom fem tio minuter nu.

Men varje NEEEJ! skär i modersmärgen.

 

Skyddad: Jämrik

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

 

Skyddad: Påhälsning från det förflutna..

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

 

Kärlek är..

Alma: Jag älskar dig, min fina mamma
Jag: Men du.. Vad är kärlek då?
Alma: Äm.. Att man tycker om nå’n
Jag: Men hur vet man att man älskar nå’n?
Alma: …
Jag: Ja det är nog svårt att veta egentligen. Det är kanske bara en känsla man har?
Alma: Jaa.. Jag har kärlek inom mig som är till dig mamma.

 

Som att hämta valp..

Imorgon skall vi åka ner till Skåneland för att hämta hem min trettiofemårspresent. Hon är nämligen leveransklar nu. Alba är hennes namn och hon skall flyga fritt i vårt matrum.

Det finns säkert en och annan som har svårt att förstå det här, men det känns lite grand som att hämta hem en valp. Hon är ju så fin, min alldeles egna gladdrake i papier maché. Till och med den rosa valpmagen är där..

Åsa Canbäck heter konstnären.

 

Skyddad: Dagsverke

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

 

Ohämmat skryt

Jag har varit med Almaunder på dagis idag. Intensivt. Fullt ös. Strid om uppmärksamheten. Barn som på allvar tror att Almas mamma heter Silversara. Massor av fjärilar klippta till massor av ungar. Glitter och paljetter överallt. Massor av böcker lästa och oändligt många sånger sjungna.

En bra dag således.

Och så detta. Alma tog sin vackra glitter-diamant-paljett-beströdda Fjärilstavla och skrev sitt namn.

AMLA.

Hon skrev sitt namn. Själv. På eget initiativ.

Hur gick det till?

Jag har tyckt mig se krumelurer som liknat bokstäver tidigare, men tänkt att det nog snarare varit tur än skicklighet att hon träffat lite rätt. Men så härom dagen såg jag att hon skrivit något som påminde om MALA på sin teckning. Och idag vet jag alltså.

Tre år och fyra månader om en vecka. Och den här morsans stolthet går det inte att ta miste på. Odrägligt? Ja, kanske. Men det bjuder jag på.

AMLA

 

Omtanke

Att få en fin blombukett med en liten pralinask fastknuten på gör något alldeles fantastiskt för humöret. Rörd är vad jag blir.

Så TACK, älskade familjen Katt. Längtar tills jag får krama er på riktigt.

 

Status

Kära fina vänner! Era tumhållningar och snälltankar värmer så oerhört. Storvarmt tack för att ni bryr er.

Operationen gick bra och allt som är kvar nu är den känsla av att ha blivit överkörd av en ångvält som infinner sig efter en titthålsoperation. Den där jävla gasen som de spänner upp buken med – kan de inte vidareutveckla den på något vis? Det skulle vara uppskattat.

De hittade ingen endometrios vilket känns dubbelt. Som gynekologen sa tidigare: Att man inte hittar någon,  betyder inte att det inte finns. Det kan sitta på så många olika ställen.  

Så antingen har jag haft endometrios men blivit frisk. Eller också har jag aldrig haft det utan då är det något annat smärtintensivt mög som dyker upp med jämna mellanrum i mitt undre liv och ändalykt. Eller också har jag endometrios men placerad någon annanstans där de inte letade.

Så. Tillbaks på ruta ett.

En glädjande nyhet är dock att min kvarvarande högra äggledare var fin och helt utan skador eller blockeringar. Hurra! Alltid något att glädjas över.

Jag tror dessutom att jag skall fortsätta mitt liv som om det vore det första alternativet som gäller. Endometriosbesvär = borta. Tills det att jag eventuellt blir motbevisad. Så hurra! för det också.

Over and out från sjuksängen.

/Saring – frisk och fertil!

Hur var det nu? Tankens makt..

 

Dags att ta tag i sig själv

Det tog i stort sett ett helt år, men nu har det hur som helst blivit dags för mig att ta tag i mig själv på allvar. Ta mig själv på allvar.

Imorgon blir det endometriosutredning genom laparoskopi samt spolning av den stackars kvarvarande äggledaren. Därefter sjukskrivning resten av veckan. Åtminstone.

Jag känner mig lite nedstämd så här kvällen innan ingreppet. Minnena från senaste vändan med samma typ av operation då livet hängde på en skör tråd hänger sig kvar. Sitter liksom kvar i kroppen. Jag är orolig över hur jag skall reagera då jag vaknar upp ur narkosen, om samma typ av smärta gör att jag blir ledsenledsen igen.

Å andra sidan har jag ett ganska starkt intellekt. Jag är bra på att tala mig själv tillrätta. Jag vet att situationen idag är en helt annan. Detta är ingen akutoperation i syfte att rädda mitt liv. Det är en operation som syftar till att förhoppningsvis göra mitt liv lite lättare. Och kanske till och med göra oss lite fler.

Men det är en sak vad jag vet. En annan vad jag känner.

Tumhållning och snälltankar önskas.