Tappad sug

Jag har liksom bara tappat lusten för bloggen. Helt. Det händer förstås en del i mitt liv, men behovet att skriva om det är bara.. borta.

Men jag mår bra och så. Jag är bara helt fantastiskt ocyber.

Så jag ser tiden an. När lusten kommer tillbaka ser ni mig här igen.

 

Morsdagsfrukost

 

Lycka

Plötsligt händer det. Och världen slutar för ett ögonblick att snurra. Allt blir tyst. Så kommer den, känslovågen. Intensiv och så obeskrivligt befriande.

Älskade Tingeling.

Lycka. Total fantastisk vidunderlig lycka.

 

Som att hämta valp..

Imorgon skall vi åka ner till Skåneland för att hämta hem min trettiofemårspresent. Hon är nämligen leveransklar nu. Alba är hennes namn och hon skall flyga fritt i vårt matrum.

Det finns säkert en och annan som har svårt att förstå det här, men det känns lite grand som att hämta hem en valp. Hon är ju så fin, min alldeles egna gladdrake i papier maché. Till och med den rosa valpmagen är där..

Åsa Canbäck heter konstnären.

 

Omtanke

Att få en fin blombukett med en liten pralinask fastknuten på gör något alldeles fantastiskt för humöret. Rörd är vad jag blir.

Så TACK, älskade familjen Katt. Längtar tills jag får krama er på riktigt.

 

Status

Kära fina vänner! Era tumhållningar och snälltankar värmer så oerhört. Storvarmt tack för att ni bryr er.

Operationen gick bra och allt som är kvar nu är den känsla av att ha blivit överkörd av en ångvält som infinner sig efter en titthålsoperation. Den där jävla gasen som de spänner upp buken med – kan de inte vidareutveckla den på något vis? Det skulle vara uppskattat.

De hittade ingen endometrios vilket känns dubbelt. Som gynekologen sa tidigare: Att man inte hittar någon,  betyder inte att det inte finns. Det kan sitta på så många olika ställen.  

Så antingen har jag haft endometrios men blivit frisk. Eller också har jag aldrig haft det utan då är det något annat smärtintensivt mög som dyker upp med jämna mellanrum i mitt undre liv och ändalykt. Eller också har jag endometrios men placerad någon annanstans där de inte letade.

Så. Tillbaks på ruta ett.

En glädjande nyhet är dock att min kvarvarande högra äggledare var fin och helt utan skador eller blockeringar. Hurra! Alltid något att glädjas över.

Jag tror dessutom att jag skall fortsätta mitt liv som om det vore det första alternativet som gäller. Endometriosbesvär = borta. Tills det att jag eventuellt blir motbevisad. Så hurra! för det också.

Over and out från sjuksängen.

/Saring – frisk och fertil!

Hur var det nu? Tankens makt..

 

Genialiskt. Vackert. Alldeles.. Underbart.

Ane Brun gör Alpha Ville. Bäst.

 

Jobbajobba..

Ingen rast ingen ro. Och inte ens ett förvånansvärt uppdagat Facebookbegär kan hjälpa mig. Ingen fejjan, ingen blogg, bara jobbjobb.

Men jag mår bra som tusan och på lördag skall jag kalasa natten lång! Hör ni det?!!

 

Sjutton år

Hur är det möjligt. Att efter sjutton år tillsammans med en och samma människa. Nåja, till sommaren. Hur är det möjligt, att efter sjutton år tillsammans med samma människa finna sig i en fullkomligt vrålkär situation. I denna människa. Vrålkär. Nyförälskad på ett sätt som jag faktiskt trodde var omöjligt. Inte utifrån ett värderande perspektiv, utan konstaterande. Jag trodde helt enkelt att det hade något med hormoner som liksom var förverkade att göra.

Men hoppla. Jag hade fel. Jag är tokkär. Trots att han har jordens fulaste visitkort. I fel format. Men jag menar att han ju kan byta företag bara, så är den saken biff.

 

uppväg

Efter ett aptråkigt startfält i Melodifestivalen är det osedvanligt befriande att okynnessurfa på Spotify med bästa Esset i världen och tunggunga till Johnny Winter’s Rock’n'roll Hootchie Koo.

Testa. Ni blir lyckliga. Re. Tro mig.