Energin räckte inte så långt. Min nya hälsolinje funkar fint men jag är så in i bängen trött och därmed också ledsen. Det brukar följas åt.

Jag har tänkt mycket på den här tröttheten. Jag är inte van att må så här och nu har det hållit i sig så länge. Känner mig nyvaken och mosig, alternativt vraktrött så att jag stupar.

Och nej. Jag är inte så bra på att ta hand om mig. Faktiskt. Inte alls tillräckligt bra.

När jag fick den där hemska endo-attacken i Spanien konstaterades ju urinvägsinfektion. Jag tyckte inte då att jag hade så värst många symtom och såg därför ingen anledning att behandla för det. Jag har en lång historia med urinvägsinfektioner och tycker mig kunna veta själv när det är dags att söka läkarvård och inte. Många gånger klarar jag att självkurera mig med hjälp av vatten, vatten, vatten och tranbärsdricka.

Men den här gången blev det nog inte bra. Och sanningen att säga glömde jag helt bort att självkurera mig. Det var ju så mycket med jobbet att mitt fokus låg helt och fullt utanför mig själv. Så saker blev värre.

Strax innan semestern sökte jag för en ganska elak infektion och hela semestern gick. Smärtorna kom och gick. Inte bara vid toalettbesök utan konstant, gnisslande värk. Ungefär som när någon drar med långa naglar på svarta tavlan. Hela semestern. Tre penicillinkurer. Fyra läkarbesök hos tre olika läkare. Idag alltså det fjärde.. Urinodling och blodprov för andra gången.

Så slog det mig plötsligt. Kanske detta är en av anledningarna till att jag är så trött? Kanske kan man bli trött av att ha en urinvägsinfektion i kroppen i fyra månader? Kanske. Tänker den utbildade undersköterskan..

Jag blir lite ledsen över att jag är så slarvig med mig själv.