Saringimammaland’s Weblog

Två mail har sänts iväg innehållandes ett elva sidor långt dokument med redigerad bloggtext. Adressat SVT/Plus samt DN/Ekonomi/Konsument.

Vi får väl se om någon nappar, men det känns bra att ha tryckt på knappen iallafall!

Än en gång TACK för peppning. Fy farao vilket världsabäst posse ni är!!

Telefonsvar:

”Gomorron Sara det var T..M.. från företaget Thorn här igen. Jag har riktigt goda nyheter för dig. Jag har äntligen mottagit pengarna på 2898:- och jag tänkte bara ringa dig och meddela dig att det är avslutat och att ditt ärende är avklarat. Du får jättegärna ringa mig om du har fler frågor annars får du ha en riktigt god helg. Tack. Hej.”

Så jag ringde. Förstås.

Handläggaren: Blablabla, fel konto. Blablabla.. Nu har jag fått in pengarna.. Blablabla..

Jag: Jag vill ha en skriftlig bekräftelse på detta.

Handläggaren: På vad?

Jag: På att mitt ärende är avslutat!

Handläggaren; Jaha.. Jo, jag kan skriva ut ett skriftligt avslut om du nu vill det.

Jag: Och jag vill fortfarande ha kopior på samtlig dokumentation i mitt ärende.

Handläggaren: Eh, jaha?

Jag: Ja.

Handläggaren: Ja men det kan jag fixa. Inga problem.

Jag: Hur snabbt kan du få iväg bekräftelsen? Kan du göra det idag?

Handläggaren; Nej idag blir nog svårt. Men nästa vecka kan jag nog få iväg det.

Jag: Alltså, jag är OERHÖRT angelägen om att få en skriftlig bekräftelse!

Handläggaren: ”Angelägen”?! Får jag fråga varför?

Jag: VARFÖR?!!!!! TROR DU ATT JAG HAR NÅGON JÄVLA TILLIT TILL THORN EFTER ALLT NI HAR GJORT??? (Okej, jag tappade besinningen där..)

Handläggaren: Jaha. Jag förstår.

Jag: Tack. Hej. *Klick*

[...]
Jag: Men jag har ju av två oberoende Thorntjänstemän blivit garanterad att jag inte längre är kund och därmed inte har något betalningsansvar. Hur kan det vara möjligt att jag får en faktura på 2948:-? Vad står det i den dokumentation du har tagit del av?

Kredithandläggaren: Jo.. Det står att du inte längre är kund. Men nuvarande lägenhetsinnehavare vägrar betala och vi måste ju kräva in pengarna någonstans ifrån. (?!!)

Jag: Detta är ju lagvidrigt.

Kredithandläggaren: Sara, jag ringer upp dig.

Utdrag ur samtal nr 2:
Jag: Men hur kan du mena att jag skulle kunna vara skyldig er någonting efter att jag den 3/8 enligt överenskommelse med Henrik på Thorn betalade in uppsägningsavgiften på två månader och därefter, vid två olika tillfällen och av två olika handläggare blivit garanterad att jag nu är avskriven? Den ena handläggarens namn är RK och namnet på den andre kan du säkert se i er dokumentation.

Handläggaren: Ja. Det var jag.

Jag: ?!! Det var DU?!! Menar du allvar?!! Men då vet du ju själv vad du har lovat. Hur kan du nu mena motsatsen?

Handläggaren: Men den nuvarande lägenhetsinnehavaren vill ju inte ta över kontraktet och då är du kontraktsinnehavare. Och vi måste ju få våra pengar någonstans ifrån.

Jag: Nej. Jag sade upp kontraktet den 3/8. Därefter gav jag er kontaktuppgifter till nuvarande hyresgäst så att ni kunde hämta diskmaskinen. Där och då upphörde mina skyldigheter.

Handläggaren: Nej. Du är fortfarande kontraktsinnehavare och vi har en skuld att avkräva dig.

Tjafstjafs tjafstjafs blablabla och rundgång..

Jag: Vad heter din chef?

Handläggaren; Anna.

Jag: Anna vad?

Handläggaren: Hon heter Anna.

Jag: Hon bör väl rimligen ha ett efternamn?

Handläggaren: Anna X

Tjafstjafs blablabla tjafstjafs och rundgång..

Handläggaren: Eftersom du är så angelägen att tala med min chef så kan jag be henne ringa upp dig så kan hon förklara så att du förstår. Du har ju din rätt som kund att tycka att vi ger dålig service.

Jag: Ja, hon bör ringa upp mig. Men nej, hon kommer inte att kunna förklara någonting för mig. Det handlar nämligen inte överhuvudtaget om min rätt som kund. Det handlar om min juridiska rätt. Vilken jag har på min sida.

En annan sak som jag vill att du gör, är att skicka över all dokumentation som du har i mitt ärende.

Handläggaren: Vilken då menar du? Den att Electrolux installerat maskinen?

Jag: Eh, nä. Den dokumentation som ni, däribland du, gör under tiden vi talar. Dokumentationen av alla telefonsamtal som ni har med era kunder. Jag har rätt att få ett utdrag ur den enligt Personuppgiftslagen. Den fullständiga dokumentationen i mitt ärende.

Handläggaren: Jaha. Ja den kan jag skicka till dig. Inga problem.

Handläggaren: Då ringer min chef upp dig. Hejdå.

Jag: Hej.

Dessvärre måste jag skriva To be continued.. Jag har dock juste stöttning av en juristkompis som står som back up.

Fan.

Mail till Thorns kundtjänst samt till R K.

”Jag sade efter överenskommelse med en ”Henrik” på Thorn i Malmö upp mitt hyresavtal med er den 3/8 i år och betalade då in uppsägningsavgiften på två måndashyror. Jag har efter detta vid TVÅ tillfällen fått bekräftelse på att mitt hyresavtal är avslutat och att jag inte har några betalningsskyldigheter gentemot er. Vid båda tillfällena har R K varit inblandad.

Första gången jag fick den muntliga bekräftelsen var den 1/10 och andra gången var den 6/12. Att detta krävdes berodde på att jag trots löfte om avslut fick nya fakturor hemskickade till mig med krav på månadsbetalning. Den 6/12 fick jag bekräftat av R K OCH en man på kundtjänst (jag antar att det finns noteringar i ngn slags kundlogg) att jag inte skulle få några fler krav på inbetalningar samt att den nye avtalsinnehavaren är herr Apskaft, Xgatan 3c, malmö.

JAG BESTRIDER SÅLEDES FAKTURAN OCH KRÄVER ATT NI AGERAR PER OMGÅENDE

God Jul önskar Thorn.. Eller Satan. Välj själva.

Hemma idag. Snart bär det av till mitt älsklingsställe – Willy’s. Och denna gång utan S och Alma! Jag kommer att njuta. Jag inser att detta kan te sig lite udda för många, men jag älskar att storhandla. Själv. Utan tidspress. Eller ekonomiska begränsningar för den delen.

Idag har semestern börjat och Alma är på dagis så att jag skall kunna få gjort allt som jag inte har hunnit med tidigare:

Julhandla
Julstäda.
Julpynta
Julklappshoppa.
Julgransshoppa.

Nu är klockan halv elva, jag har hittills varit dålig på semesterbiten och jobbat fram tills nu, men den insatsen har gjort att jag nu faktiskt kan ha semester på riktigt. Ända fram till den sjätte januari! Lyx!

Nu skall jag studsa in i duschen, klä på mig och sätta mig i bilen ut till Willy’s på Lidingö. Väl där skall telefonen vara avstängd och kontokortet laddat.

Julen 2008 – here I come!

Ps. Tusen tack för alla fina ord och peppande tankar. De betyder så väldigtväldigt mycket. Väldigtväldigt. Ni lyfter mig. Tack.

Vet inte vad jag skall göra av den här bloggen. Jag är så jävla trött för tillfället och blir bara stressad av att jag inte skriver de inlägg som lurar under ytan. Mitt på dagen, eller på eftermiddagen snarare, då blogginspirationen faktiskt finns där och kreativiteten vaknar har jag varken tid eller möjlighet. Och på kvällen.. Ja då är det helt kört. Antingen blir det ingenting eller också blir det svarta tröttinlägg om tråksaker. Nu är det exempelvis kväll och nu sitter jag trots allt framför datorn och således blir det ett svart tröttinlägg om tråksaker. Håll till godo.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

skulle jag vilja skrivskrika.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Undrar när den här förändringskrisen är över. Undrar när jag känner att jag står stadigt. Undrar när jag orkar. Orkar fokusera på någonting utanför den tunnel som jag verkar befinna mig i. Undrar när jag till exempel orkar fokusera på de människor omkring mig som jag älskar och som inte råkar ha nöjet(?) att bo under samma tak som mig. Undrar när jag orkar ta initiativ till att ringa de personer som jag verkligenverkligen bryr mig om och fråga hur de har det. Eller berätta hur jag själv har det för den delen. Undrar.

Jag hatar att känna mig snål. Snål på känslor och omtake. Snål på energi och bus. Snål på kreativitet och lust. Snål.

Och jag hatar att vara trött.

Och jag hatar att min kropp inte riktigt orkar med. Att min rygg är så pissdålig att jag inte ens klarar av att dammsuga eller torka golv.

Och jag hatar att veta att den skulle orka mycket mer om jag tränade den.

Och jag hatar att tänka att jag faktiskt inte orkar prioritera min kropp just nu.

Och jag hatar att inte ha tillräckligt med tid över för att göra allt det jag borde.

Och jag hatar att jag, när jag väl gör de saker jag borde, får dåligt samvete över att jag inte är med Alma. Dåligt samvete och sorgmage.

Och jag hatar att inte ha en klar bild av hur livet kan tänkas gestalta sig framöver.

Jag hatar att leva ad hoc.

Jag hatar att inte tycka saker är roliga.

Jag hatar att jag ger mina skratt och min kraft till fel personer för tillfället. Eller inte fel kanske, men att den tar slut innan jag kommer hem till dem som jag verkligenverkligen vill ge de sakerna till. Egentligen.

Jag hatar att känna mig stressad.

Och jag hatar att känna mig tröttledsen.

Jag minns när jag var mitt livs lyckligaste. Det var under det välsignade Almaåret. Jag minns hur jag gick omkring och kände mig så totalt och fullkomligt intensivt uppfylld av lycka. Och det som jag känner nu, kändes så långt borta att jag inte ens kunde föreställa mig att jag inte alltid skulle vara just så lycklig. Almaåret. Mitt livs lyckligaste. 2006.

Nu närmar sig ett nytt år och ett gammalt har snart tagit slut. 2007. Ett mellanår. Ett år av kaos. Ett år som liksom bara swischade förbi. Ett spännande och lyckosamt år men inget lyckligt år. Inte i jämförelse. Inget olyckligt år heller, men ett slitsamt år. Och snart börjar alltså ett nytt. 2008.

Och jag som då är en övertygad ansvarstroende – hur tänker jag att jag vill ha mitt nya år? Så här?

Svaret får komma i ett annat inlägg. Nu skall jag gråta en skvätt och sedan sova.

I två timmar kämpade jag och Alma igår. TVÅ timmar. Sedan gav jag upp. Jag gav upp och ville slänga Berndt Eckerberg i väggen. Symboliskt talat. Jag gav upp.

Vet du? Nu orkar jag inte mer. Jag går och lägger mig, pappa får hjälpa dig istället.

Så gick jag in i sovrummet och bröt ihop. S hanterade situationen på sitt sätt. Vilket omedvetet lite grand underminerade den kamp jag just kämpat mig slut på.

Igår var en skitkväll och ett lågvattenmärke i Mammaland.

I morse vaknade jag och insåg att Alma endast ätit ett par spagettistrån under kvällsmaten kl 17.30.

Insikten kom som en knytnäve i mellangärdet. Hon var hungrig förstås. Hungrig och argledsen. I två timmar kämpade hon utan mat i magen mot en mamma som vägrade vara snuttefilt. Skrikkampen gav mig tunnelseende och jag missade fullkomligt att se den självklara kopplingen fullkomlig hysteri och hunger.

Med gröt i magen hade kampen förmodligen inte blivit i närheten så långsvår. Lågvattenmärke var ordet.